Jonas Nilsson

Tanken idag var att åka till Penang Hill precis utanför Georgetown. Det ska tydligen vara ganska svalt med bra utsikt och ett ganska stort tempel. Men nej, dit kunde man tydligen inte ta sig då bergbanan var avstängd. Nahe, ja det var ju synd.. Bestämmer mig då för att åka till Penang National Park, inte långt ifrån Batu Ferringhi som jag var i förra gången jag var på denna ö.

Det visar sig vara den bästa spontantrippen jag nånsin gjort. I nationalparken fanns det stigar längs med havet man kunde följa för att ta sig till exempelvis små stränder. Många av dem var riktigt fina. Det hela blev en djungeltrekking som tog i stort sett hela dagen. Målet var "Monkey Beach" och en fyr i närheten. Båda platserna låg givetvis längst bort så det blev en två timmars vandring genom djungeln. Jag såg varaner, stora fjärilar och apor i träden, precis som på zoo fast på riktigt, vilket var väldigt häftigt.

Väl framme på Monkey Beach känner jag att jag är värd lite vila, det ör sjukt svettigt att gå i djungeln vill jag lova. Det är inte solen som är det jobbiga utan fuktigheten och att det är så krångligt att ta sig fram, trots att det på många ställen var träbroar och betongblock man kunde gå på. Men jag lägger mig på stranden och hör att det är något som låter bakom mig. Det är en apa som sitter och rotar i min väska. När jag ställer mig upp tar apan tag om hela väskan och försöker bära bort den men kameran och allt vatten jag har med mig är nog lite för tugnt. Men den håller kvar i väskan och när jag försöker ta tillbaka den början apan slå mot mig och väsa argt.

"Får man slå apor?" tänker jag för mig själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta tillbaka väskan. Till slut drar jag hårdare och apan släpper väskan men går efter mig och slår mot mig. Det hela är en ganska bisarr situation och svår att förklara men så här i efterhand kan man bara sitta och skratta åt det, men jag ska erkänna att jag var lite nervös ett tag.

Nog om apor, jag gick vidare mot fyren. Det innebar en timmes vandring i uppförsbacke. Det var tugnt men det är ju värt det, tänker jag och ser framför sig hur jag kommer mötas av en fantastisk utsikt. Om det nu vore så väl. När jag kommer upp möts jag av ett stängsel men en stängd grind och utsikten är inte alls nån utsikt. Det enda man ser är fortfarande bara träd. Så det vara bara att knalla tillbaka hela vägen ner..

Men det var helt klart en upplevelse och jag stannade till på många ställen och tog "vykort". Nu funkar det tyvärr inte att lägga upp bilderna då uppkopplingen på hostelet jag bor på är lite "svajig". Uppdaterar med bilder när jag kan, nu ska jag packa för imorn bitti bär det av till Thailand!

Okej, jag lagger upp en video sa lange, i vantan pa att jag kan visa er de fantastiska bilderna!

Idag har jag skaffat mig ett thailändskt visum som tillåter mig att stanna i "The land of smiles" i två månader. För att skaffa visum till Thailand kan man på Penang antingen göra det själv på det thailändska konsulatet eller gå till ett av de hundra ställena som hjälper dig med det. Jag gick till ett ställe jag läst om som verkade bra. När jag kommer in möts jag av en långhårig och skäggig hippemalay. På väggarna stod citat från denna man som exempelvis "Wanking in the morning is better than meditation". Första intrycket, "vad fan är detta!?".

Men okej, han ger mig ett formulär där jag ska skriva in precis det man kan tänka sig, namn, nationalitet osv. När jag kommer till punkten om var i Thailand jag ska befinna mig får jag en adress till ett guesthouse på Koh Phanghan som jag definitivt inte ska åka till ännu. "They want an adress, just put it there" säger Jim, som han heter. Efter att formuläret är ifyllt ska jag bege mig till konsulatet. Jag blir hänvisad till en minibuss där det sitter en Jackie Chan-liknande kines i förarsätet och en flintskallig, tatuerad, äldre vit man med solglasögon bredvid honom. Fortfarande, "vad fan är detta!?"

På väg till konsulatet plockar vi upp fler och fler personer och när vi är framme är minibussen full. Kön till konulatet är lång, det är sista dagen man får gratis visum. Men efter en halvtimme har jag lämnat in mitt formulär tillsammans med två kort och passet. Mannen som tog emot dessa var benhård mot vissa och frågade om utresebiljetter och andra papper, ingen behövde dock visa dem men han nämnde det hela tiden. Vi åker tillbaka och de säger att jag ska komma tillbaka i eftermiddag för att hämta visumen. Kommer tillbaka på eftermiddagen och vi åker till konsulatet, får våra pass med visum av den tidigare stränga thailändaren som nu var hur glad som helst. Klappat och klart, 60 dagars uppehälle i Thailand, men jag måste erkänna att det kändes lite lurt hela vägen.

Så på lördag åker jag till Koh Lanta, Thailand! Fan vad nice med en ny kategori på bloggen!

Det buddhistiska templet Kek Lok Si är ett av Malaysias största tempel, men är ännu inte färdigbyggt. Man började bygga det redan i slutet på 1800-talet men i och med att allt finansieras av gåvor tar bygget lång tid. Mina 4 kronor jag skänkte räcker ju inte till så mycket..

Jag blev väldigt fascinerad av denna plats då det var en av de fridfullaste platserna jag varit på. Jag gick runt barfota och det enda som hördes var fågelkvitter och lugn kinesisk musik. De utsvängda taken och färgglada lyktorna gjorde den kinesiska stilen komplett. Jag stannade ett bra tag och när solen gått ner tändes alla lyktor och hela området lystes upp. På vissa ställen såg det mest bara ut som en överdriven julpyntat svensk trädgård men andra platser var helt otroliga. Jag förbannar dock mina fotokunskaper, att jag inte kan fånga dessa känslor på bild. Men här kommer ett par försök i alla fall...

"Hi, are there any local busses to Kek Lok Si Temple?"
"No"
"Okay. So, how do I get there?"
"You can take taxi or minivan, but expensive, 30 ringit! (60 kr)"
"Yeah that's expensive, are there any cheaper ways?"
"Yes, local bus, number 201 or 203"
"Okay, thanks.."

Hela 32 unika besökare kikade in på världens bästa blogg igår. Så många människor känner ju inte ens jag..

Efter en ganska lång och obekväm båttur sitter jag och svettas i en annan del av Malaysia. Alla mina kläder ligger i tvättmaskinen förutom mina långbyxor och långärmade tröja, vilka jag nu har på mig i värmen. Det är visserligen snart midnatt men fortfarande varmt. När jag kom hit var jag övermänskligt hungrig och närmaste McDonalds var det enda jag kunde tänka på. Hitta inget stort gult "M" utan gick istället till en matmarknad och åt god mat till en betydligt mindre peng.

Imorgon ska jag vixa ett visum och njuta av templet Kek Lok Si i solnedgången tänkte jag. Det är inte många därhemma som gjort, eller hur?

Igår var jag på ett "Full Moon Party", notera citationstecknen. Man åkte ut till en liten ö med en 40 meter lång strand dit det kanske kom max 50 pers och säkert 25 av dem var svenskar. Trevlig kväll, trevligt folk, trevlig liten ö. Men ja, Full Moon Party.. njae snarare "chillhäng-på-en-liten-strand-i-månskenet"-party.

Om en timme lämnar jag Langkawi efter elva nätter (!) här. Hade planerat runt fem. Men jag träffade bra folk och bodde billigt så det blev lite längre än planerat. Och nu ska jag faktiskt tillbaka till Penang, där jag var för snart en månad sen. Anledningen till detta är att jag bara får 15 dagars visum till Thailand om jag åker dit med båt, vilket jag har planerat. På Penang kan man lagligt skaffa ett längre visum mot en smärre kostnad. I och med att jag ska genom hela Thailand känns det värt ta två dagar och åka tillbaka till Penang, se det jag missade förra gången, och sen åka över till Thailand, antagligen Koh Lanta. Och jag kan stanna två månader istället för 2 veckor.

Hörs då!

Det är drygt en månad sedan jag landade i Kuala Lumpur, ensam, trött och skitnödig knappt 1000 mil hemifrån. Förväntansfull men också nervös. Vad fan har jag gett mig in på?

Nu när jag för länge sedan har passerat "svensson-semestern" på 2 veckor kan jag konstatera att detta har varit bland det roligaste i hela mitt liv. Känslan att gå runt i Kuala Lumpurs hektiska Chinatown eller längs med floden i Singapore med bara skyskarapor framför sig är fantastisk. Att sitta bland bergen i Cameron Highlands och blicka ut över ett fantastiskt landskap eller se en solnedgång i Batu Ferringhi är mäktigt. I och med att varje plats, varje stad, varje tempel är nytt för mig är det lika spännande varje gång. Det här är vad jag gav mig in på!

Så nu sitter jag i lotusställning med min Billabongtröja, fejk såklart, och inser att jag hunit med och upplevt en hel del. Jag har blivit erbjuden modelljobb, hört "Alla som inte dansar är våldtäktsmän" i en lokalbuss, badat i vattenfall, ätit en femrätters för 15 kronor och rökt vattenpipa med en 52-årig tysk och tre malaysiska ungdomar. Detta tillsammans med mycket annat har gjort detta till en fantatisk resa.

Men jag kan både gilla och ogilla backpackerlivet. Det är ett spännande sätt att resa på men jag har inte känt mig helt ren sen jag lämnade hotellet i Kuala Lumpur. Man är alltid lite småsvettig på grund av värmen. För att spara på tvätt använder jag i stort sett aldrig kalsonger dagtid, bara badbyxor. Man sitter utan t-shirt så fort det är möjligt. Man luktar på en t-shirt man använt i 2 dagar och utbrister "Åh, en ren t-shirt!". Finns det papper på toaletten och om duschen är kaklad anses det vara lyxigt. Ska man äta letar man efter ställen med plastmöbler, då kostar det mesta under 10 kronor. Det är ett under att jag inte blivit magsjuk, med tanke på att jag äter i stort sett allt.

Det är inte glamoröst men man bor för 30 kronor natten och har det helt jävla underbart!

Langkawi måste vara Malaysias svenskö, precis som Barhäll är Linköpings, ja ni vet..

På en ö full med svenskar lyckades jag hitta.. tre svenskar! Det är Tobias från Stockholm, Lisa från Göteborg och sist men inte minst Robin från Linköping! Dessa tre blåbär var egentligen inte så roliga men jag hängde med dem ändå.. varning för internskämt.


Tobias "jag-bara-älskar-stark-mat-det-var-därför-jag-åkte-hit" Engzell


Lisa "trots-att-jag-använde-solkräm" Christensson


Robin "Olivoljan" Macgyver


John "Mafiaburger" Travolta


De tre vännerna och Lisa

Det kan bli ett seriösare inlägg senare men jag ska klippa tånaglarna i morgon, får se om jag hinner blogga.

Där står man, ensam igen. På Langkawis flygplats runt lunchtid. Funderar lite kort på vart man ska ta vägen. Jag har för en gångs skull inte bokat mitt boende i förväg. Frågar en taxichaufför om han kan ta mig till öns största strand och om han vet nåt billigt ställe att knoppa på. 20 minuter senare ligger min väska i en säng som kostar 30 kronor natten. Livet är bra enkelt ibland.

På Langkawi festar man. Varje dag. Söndagkväll, tar en öl. Firar den förra ölen med öl. Sen hamnar man på en strandbar och träffar massa folk. Svenskar. Slutar med att vi sitter 10 svenskar utanför ett litet hamburgerstånd. Det är två malayer, 16 och 20 år gamla, som står och steker burgare på kvällarna. Jag har ätit där tidigare och vi "känner" varandra. De har en väldigt liten business och det var kul att ge dem några kunder. De andra går hem, jag sitter kvar och småpratar med mina nyfunna hamburgerkomisar. Klockan är 03.00 och jag går hem efter en kväll som skulle "bli lugn".

Jag tror dock inte att jag kommer stanna här så väldigt länge. Planen är att åka båt till Thailand, närmare bestämt Koh Lipe som ligger väldigt nära Langkawi. MEN! Jag har ett problem. Thailands visumregler säger att man bara får 15 dagars vistelse om man kommer till landet med båt. Tydligen kan man fixa längre visum.. på Penang! Ön jag var på för tre veckor sen. Så antagligen åker jag tillbaka dit, fixar visum och åker tillbaka. Här får man betala för dålig planering..

..svamp.

Och jag har sett den största av de största. Den hittils största blomman var 99 cm i diamenter. När vi igår var ute på en äventyrsvandring i den täta djungeln har urbefolkningen hittat ett riktigt praktexemplar. Den var 104 cm i diameter och därmed världens genom tiderna största blomma. De blommar bara i två veckor. Och jag såg den. Coolt. Discovery Channel skulle komma dit om några dagar och ta bilder. Stort!



Men vi var inte ute djungeln bara för att hitta en svamp som tävlar i fel kategori. Dagen börjar med att vi åker ut till en liten by där folket "Orang Asli" bor. Det är ett folk som lever "helt utan bekymmer" som guiden sa. De använder inga pengar och bor väldigt spartanskt. Det enda de gjorde var att se till att det fanns mat, i stort sett. Vi fick pröva deras vapen, ett blåsrör. Köpte givetvis ett. Resan fortsatte till en lerig uppförsbacke där vår terrängjeep fick visa vad den gick för. Och den gick.

Vi går genom djungeln och stannar till vid vattenfall, då ska det så klart badas! Kallt friskt vatten som var helt klart och drickbart. Till slut kommer vi till blomman. Sen går vi samma väg tillbaka. Tar bilarna till en teodling. Utsikten från cafeet vi satt på var helt enkelt fantastisk. Mäktig. Vi fortsätter till en jordgubbsfarm. Inte riktigt svenska jordgubbar men de fick duga. Jordgubbsglassen däremot! I detta nu har batteriet i kameran dött så vårat sista stopp, en fjärilsfarm, har jag inte dokumenterat i bilder. Men det var inget att missa, hälften av fjärilarna var döda och de som levde satt bara stilla. Och spindlarna vill jag inte ha kort på..

Blixtsnabbt inlägg! Befinner mig just nu i det innersta av Malaysias regsnkog, ungefär. Stället heter Cameron Highlands. Uppkallat efter en britt som insåg att här måste det odlas te! Sagt och gjort. Nu finns här stora teodlingar och det odlas det mesta annat också har jag märkt. Jag bor tillsammans med Nick, en engelsman som åkte i samma minibuss som jag ut hit. Idag ska vi ut tillsammans med med en tysk tjej, Juliene, och upptäcka lite djungel.

Har begett mig till Penangs största stad Georgetown. Här ska jag sova en natt innan jag beger mig vidare mot Cameron Highlands. Georgetown togs över av britter på 1700-talet och det märks att "the bloody brits" har varit här och härjat. Inte minst stadens namn men också gatorna heter "Jalan Magazine", "Jalan MacAllister" och "Larong Stewart". Annars är staden ganska lik övriga Malaysia, de högsta byggnaderna tillhör banker, folk kör lite som de vill och det finns inga övergångsställen. Nu tänkte jag hitta nåt massageställe, gå till "Chowrasta Market" (mest för namnet) och sen ska jag hitta nåt ställe att äta billig mat på.

Det är inte förrän nu när jag kom till Batu Ferringhi som jag har ätit av den lokala maten. I KL blev det mycket västerländsk snabbmat. Det enda jag kom fram till då var att Burger King är godare än Donken. Här hemma är det ju tvärtom! Visst fanns det lokala maträtter på små restauranger och stånd lite här och var men på alla dessa ställen luktade det typ.. ruttna räkor. Man blev inte speciellt hungrig när man strosade runt på gatorna.

Här i Batu Ferringhi är det inte likadant. Det ligger små restauranger längs med stranden, med bra utsikt. Det luktar mat! Man blir hungrig när man går förbi. Precis som det ska vara. Fördomen att det bara äts "sickliiing o liiis" är ganska sann. Ris är verkligen vanligt, "white rice" (kokt ris) och "fried rice" serveras verkligen överallt. Ofta tillsammans med "chicken or beef". Nudlar är inte heller ovanligt.

Igårkväll var jag på en "matmarknad". Det är precis som det låter. Massor av bord i mitten och längs med sidorna stånd där det serveras lokal mat, indiskt, kinesiskt och även lite västerlänsk mat som pizza och hamburgare. Det är generellt sett billigt. En redig måltid kostar max 20 kr och det går att hitta rätter för runt 10 kr. Jag åt kyckling med ris och cashewnötter för 16 kr och en vattenmelonjuice för 4 kr. Mätt och belåten. Jag vill tycka att maten är ganska nyttig, med mycket grönsaker. Nu vet jag inte vartifrån grönsakerna och köttet kommer men jag kan tänka mig att det odlas lokalt. Det verkade inte vara burkchampinjoner i min mat i alla fall..

Fruktjuicer och burkläsk kostar 3-5 kronor. Den gamla räven Vanilla Coke sälj fortfarande här! Flaska vatten max 3 kr. Det enda som är dyrare än i Sverige är öl. På Seven Eleven kostar en flaska Heineken ibland uppemot 20 kr. 33cl burkar med den asiatiska ölen "Tiger Beer" kostar 14 kr och är den billigaste vad jag har sett. Anledningen till de dyra priserna är att Malaysia är ett, till största delen, muslimsk land och enligt Islam anses alkohol vara "satans verk", ungefär så.

Har precis kommit till Batu Ferringhi på ön Penang. Ön ligger norr om Kuala Lumpur på väg upp mot Thailand. För under 100-lappen tog jag mig hela vägen hit med buss och färja. Inte illa! Jag var aldrig helöt säker på om jag hade hamnat rätt. Hmm, är detta rätt buss? Vart är färjan? Vilken buss den här gången? Vart ska jag gå av? Var ligger boendet? DEt löste sig fint och det visade sig att jag gjorde rätt varenda gång, snyggt Jonas! Nu har jag precis tagit en promenad på stranden och det verkar inte vara speciellt mycket folk här. Nu blir det "chillaxing" ett par dagar här i alla fall, that's for sure!

Tvillingtornen var nog det jag helst ville se i denna stad. De har fascinerat mig ända sedan bildlektionerna i nian då jag målade av dem. Oj, vad jag inte blev besviken! Helt sjukt vad imponerad jag är av arkitekturen, höjden och själva känslan att stå mitt emot dessa enorma ståltorn. Grym känsla att bara stå och titta på dem. Jag träffade två ryssar som jag hängde med under dagen. De hade ett hotellrum mitt emot tornen med en sjuk utsikt! Tillsammans åkte vi upp och gick över bron som förbinder de två tornen. Inte lika bra utsikt som KL Tower men en riktigt skön grej att ha gjort dock. Efter bron gick jag runt i det stora köpcentret som finns vid tornens botten. Inte dåligt med märkesbutiker där vill jag lova. Väldigt exklusivt.

Men jag måste säga att det var riktigt riktigt nice att ha varit här och sett dessa mästerverk.

KL Tower är ett 421 meter högt TV-torn med en utkiksplats vid 335 meter. Man får en 360 graders vy över staden. Tänkte att här är det ju läge att lägga in lite bilder!

Jag bor inte längre kvar på mitt hotell. Flyttade till "Classic Inn", ett riktigt bra hostel/budgethotell med breakfast included, det gillas! Träffade Bobby, precis som jag en svennebanan som också är ute och upptäcker Asien. Tyvärr hade de bara ledigt en natt på detta ställe så det bar av till "Wheelers Guesthouse". Skabbigt. Fanns inte ens toalettpapper. Men det hade jag ju snott med mig från hotellet, Jonas 1 - Mr Murphy 0. Men de lila väggarna matchade de rosa sängkläderna fint. Ungefär vad som finns att säga om det stället. Nu har jag precis flyttat till "Equator Hostel". Verkar också bra. Och gissa vad, breakfast included!

Efter en vecka behöver jag inte kartan längre och jag åker monorail som vilken malay som helst. Jag känner dock att jag är klar här. Har sett det mesta av det jag vill se. Jag kommer nog ta mig norrut där det finns lite öar. Det har varit på tok för lite stränder i stan, inte en enda faktiskt. Det rycker lite i "pilla bort sand mellan tårna"-fingret. Antingen åker jag till Penang eller Langkawi, eller eventuellt båda öarna, i knappt två veckor. Måste sedan tillbaka söderut så jag vill ses det kinesiska nyåret firas i Singapore!

Har för övrigt köpt en liten Buddha som ska ta hand om mina bekymmer och onda tankar och lägga dessa i sin säck. Ingenting kan alltså gå snett.

Ni ska veta att jag har det bättre än er.

Gick upp tidigt idag för att åka till en hinduisk festival kallad "Thiapusam". Turligt nog hålls den just när jag är här! Jag förstod det som att det är en pilgrimsvandring från ett tempel inne i Kuala Lumpur till ett tempel inuti en grotta kallad Batu Caves utanför staden. Vägarna var i stort sett oframkomliga så jag fick gå sista biten då taxin inte kunde komma längre. Enligt chauffören kommer ungefär 1 miljon besökare varje år.

Folk gick i en kortege upp till grottan. På vägen utfördes många olika ritualer. Vissa män bar så kallade "kavadis". En typ av ställning med gudabilder och utsmyckningar. Andra hade frukt hängandes i krokar på ryggen eller stålpinnar genom kinderna. Det dansades och spelades trummor.













Det var en väldigt speciell upplevelse, helt olik den svenska kulturen. Jag har svårt att förstå varför de firar på just detta sätt men antagligen är det en väldigt gammal tradition. Trots att man inte alls känner någon samhöreighet eller förstår sig på ritualernas känner man ändå atmosfären i det hela och blir uppslukad av stämningen. Jag tog inte så mycket kort då det känns respektlöst på något sätt. Lite svårt att förklara men inte vill man att massa asiater ska stå i altargången under en större högtid i den svenska kyrkan.

Sitter i lobbyn på Hotel Citrus i Kuala Lumpur. Tryck på rubriken! Ska återberätta hela resan ganska ingående. Åkte hemifrån 08.30 med Bus4You. Riktigt bra bussar med sköna stolar och Internet. Jag var på Centralstationen runt 11.00. Mitt plan gick 18.25, check in på Arlanda senast 16.25. Jag hade alltså gott om tid. Gick runt nån halvtimme på stationen men insåg att det säkert fanns mer att göra på Arlanda. Tog expresståget och vid 12.00 var jag på flygplatsen.

 

4 timmar ska nu dödas på bästa sätt. Jag gick runt med min vagn med väskorna och kollade. Kanske 10 varv runt flygplatsen. Satte mig på en bänk och lyssnade på musik. Gick. Lyssnade på musik. Gick. Osv Osv. Till slut kunde man dock checka in och jag kom in till Tax-Freen. Gick runt en stund där men man tröttnar ganska snart på det också. Så jag gick igenom passkontrollen och satte mig inne i väntrummet. Sköna soffor. Började läsa ”Snabba Cash”, som har hjälp mig många timmar har det visat sig.

 

Väl på planet fick jag sitta bredvid en norsk kines som sagt. Jag läste och försökte sova i stort sett hela resan. Sätena var trånga, benutrymmet litet. Resan kändes som en evighet. Kom fram till Peking vid ungefär 11.00 lokal tid. Vipps så hade tidsomställningen gjort att det som skulle vara mitt i natten blev lunchtid. Och jag hade bara sovit lite grann. Peking var förvirrande och efter alla kontroller var klockan 11.30. Det var inte lika lång väntetid här ändå. Vid 14.30 kulle jag checka in i Gaten. Flygplatsen var riktigt fin, måste ha varit ganska nybyggd eller renoverad. Den var stor. Massor av exklusiva affärer. Jag gick runt och kollade på det mesta, tog lite kort. Gick på toaletten, ”glömde” jackan. Åt på Pizza Hut.

 

Vi fick ta en buss ut till flygplanet. Kallt som satan i kön upp på planet. Det var kallt och isigt i Peking. Får en plats intill mittgången. Ännu trängre säten. Olyxigt plan helt enkelt. Sov sporadiskt kanske en kvart i taget. Har riktigt svårt att sova sittandes! Ont i ryggen big time! Men till slut var även denna resa över och jag kommer till Flygplatsen i KL. Inte lika stor och luftig som Peking men absolut en fin sådan. Bestämde mig för att följa strömmen. Insåg att man var tvungen att ta ett tåg till en annan terminal för att få ut väskan. Givetvis kommer min väska nästan sist. Stod nervöst och väntade och trodde att min väska hade hamnat i Afrika eller något. Till slut kommer den glidandes mot mig.

 

Tog en taxi till hotellet. Tog kanske 45 minuter och kostade 200 spänn. Chauffören, Abu, var en trevlig man och jag berättade lite om Sverige. Han berättade om Malaysia. Han bjöd på äpple, hyvens kille. Väl framme var klockan 01.30 i KL, tidig kväll i Sverige. Fick mitt rum, gick och la mig. Knoppade direkt.

 

Vaknar lagom runt 11.45. Hade ställt klockan på 12. Det kändes som en bra gräns. Man får ju inte sova hela dagen tänkte jag. Jag har lite ont i halsen och känner mig lite seg, men det är nog bristen på sömn som gjort att man känner sig hängig. Jag var inte speciellt hungrig utan väntade en timme innan jag åt. Kycklingburgare och pommes med ananasjuice, satt fint.

 

Gick upp och somnade igen. Vaknar vid 16. Läste. Somnade. Ställde klockan på 18.00. Snoozade. Läste lite. Gick ner till Lobbyn och Internet. Där är jag nu, snart slut på batterier i datorn. Adaptern funkade inte..

 

Jag har alltså inte sett så mycket av staden mer än taxituren igenom den. Men jag har ju ingen brådska heller. Det är skönt att inte ha någon tid att passa. Ingen stress! Staden är inte jättestor, 1,6 miljoner invånare. Däremot finns det en hel del höga byggnader. Imorgon tänkte jag gå upp tidigt, ta en massage på hotellets spa, ta en taxi eller tåg in till centrum och ta en riktig turistdag. Fotografera. Kolla shoppingcenter. Men nu blir det middag, läsa och sova ikapp det jag missat och hoppas på att jag är piggare imorgon.