Jonas Nilsson

Åkte från Railay Beach till Patong Beach där jag träffade Anton, Adam och Johannes. Sen kom även Matilda, Sanna, Malin och Filip och vi blev lite av ett Linkancrew!

Ingen pingpongshow dock..

Nu sitter jag i Phuket Town och ska snart iväg och spela pingis med en thailänska och hennes bror, här får man fixa pingpongshow på egen hand..

Imorgon ska jag försöka ta mig till Chaiya, där finns ett tempel som man kan bo i under 10 dagar. Ska bli riktigt spännande att lära sig meditera och hitta mitt inre jag. Känns ju passande eftersom jag måste söka högskolor innan den 15:e. Får hoppas att jag kan meditera mig fram till ett bra beslut :)

Jag kommer med andra ord vara "AFK" ett bra tag, hörs om knapt 2 veckor igen då!

Har den senaste veckan varit på Railay Beach i Krabiprovinsen. Ett av de bästa ställena hittils i min mening. Många skulle kanske tröttna och tycka att det inte finns något att göra, och nej det finns inte så mycket att roa sig med förutom att prata med alla sköna rastathailändare, kolla på thaiboxning, dricka öl, klättra eller helt enkelt bara bada eller läsa en bra bok.







Nu har jag dock begett mig vidare till Patong, väster om Phuket. Har hittat ett riktigt bra boende för bara 50 kronor natten. Har levt lite över mina tillgångar har jag räknat ut och från och med nu ska jag spara lite på kosingarna.

Efter starka patryckningar fran inte minst pobeln, men ocksa politiker och statsvetare, sitter jag har pa ett internetcafe pa Koh Phi Phi och skriver ett blogginlagg. mest bara for att ni ska veta att jag lever. Det blir ett kort inlagg da det kostar 2 baht i minuten att surfa har.

Idag har jag varit pa stranden. Imorgon ska jag ut pa en snorkeltur.

Skot om er!

Okej, nu ar jag i Thailand. Jag bor i en bungalow med egen toalett och dubbelsang for 60 kronor natten. Lite dyrt kan jag tycka men jag orkar inte flytta mina grejer. Det finns inget tradlast internet vilket jag blivit bortskamd med pa de flesta stallena i Malaysia. Man kan heller inte spola pa toaletten utan man far halla ner en hink med vatten, lyx!

Mina forsta intryck av Koh Lanta ar inte jattebra. Jag bor pa "Long Beach", vilket verkligen ar en lang strand. Vagorna ar for hoga och maten kostar uppemot 20 spann! Jag at ju for max 10 i Malaysia. Men i och med att det i stort sett bara ar turister pa stranden blir ju matpriserna hoga. Det kanns lite som att jag redan sett exakt samma saker.. Jag ar inte trott pa strander men jag vill till det klarbla vattnet dar man ser botten och kan snorkla!

Men jag lever och har det bra...

Tanken idag var att åka till Penang Hill precis utanför Georgetown. Det ska tydligen vara ganska svalt med bra utsikt och ett ganska stort tempel. Men nej, dit kunde man tydligen inte ta sig då bergbanan var avstängd. Nahe, ja det var ju synd.. Bestämmer mig då för att åka till Penang National Park, inte långt ifrån Batu Ferringhi som jag var i förra gången jag var på denna ö.

Det visar sig vara den bästa spontantrippen jag nånsin gjort. I nationalparken fanns det stigar längs med havet man kunde följa för att ta sig till exempelvis små stränder. Många av dem var riktigt fina. Det hela blev en djungeltrekking som tog i stort sett hela dagen. Målet var "Monkey Beach" och en fyr i närheten. Båda platserna låg givetvis längst bort så det blev en två timmars vandring genom djungeln. Jag såg varaner, stora fjärilar och apor i träden, precis som på zoo fast på riktigt, vilket var väldigt häftigt.

Väl framme på Monkey Beach känner jag att jag är värd lite vila, det ör sjukt svettigt att gå i djungeln vill jag lova. Det är inte solen som är det jobbiga utan fuktigheten och att det är så krångligt att ta sig fram, trots att det på många ställen var träbroar och betongblock man kunde gå på. Men jag lägger mig på stranden och hör att det är något som låter bakom mig. Det är en apa som sitter och rotar i min väska. När jag ställer mig upp tar apan tag om hela väskan och försöker bära bort den men kameran och allt vatten jag har med mig är nog lite för tugnt. Men den håller kvar i väskan och när jag försöker ta tillbaka den början apan slå mot mig och väsa argt.

"Får man slå apor?" tänker jag för mig själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta tillbaka väskan. Till slut drar jag hårdare och apan släpper väskan men går efter mig och slår mot mig. Det hela är en ganska bisarr situation och svår att förklara men så här i efterhand kan man bara sitta och skratta åt det, men jag ska erkänna att jag var lite nervös ett tag.

Nog om apor, jag gick vidare mot fyren. Det innebar en timmes vandring i uppförsbacke. Det var tugnt men det är ju värt det, tänker jag och ser framför sig hur jag kommer mötas av en fantastisk utsikt. Om det nu vore så väl. När jag kommer upp möts jag av ett stängsel men en stängd grind och utsikten är inte alls nån utsikt. Det enda man ser är fortfarande bara träd. Så det vara bara att knalla tillbaka hela vägen ner..

Men det var helt klart en upplevelse och jag stannade till på många ställen och tog "vykort". Nu funkar det tyvärr inte att lägga upp bilderna då uppkopplingen på hostelet jag bor på är lite "svajig". Uppdaterar med bilder när jag kan, nu ska jag packa för imorn bitti bär det av till Thailand!

Okej, jag lagger upp en video sa lange, i vantan pa att jag kan visa er de fantastiska bilderna!

Idag har jag skaffat mig ett thailändskt visum som tillåter mig att stanna i "The land of smiles" i två månader. För att skaffa visum till Thailand kan man på Penang antingen göra det själv på det thailändska konsulatet eller gå till ett av de hundra ställena som hjälper dig med det. Jag gick till ett ställe jag läst om som verkade bra. När jag kommer in möts jag av en långhårig och skäggig hippemalay. På väggarna stod citat från denna man som exempelvis "Wanking in the morning is better than meditation". Första intrycket, "vad fan är detta!?".

Men okej, han ger mig ett formulär där jag ska skriva in precis det man kan tänka sig, namn, nationalitet osv. När jag kommer till punkten om var i Thailand jag ska befinna mig får jag en adress till ett guesthouse på Koh Phanghan som jag definitivt inte ska åka till ännu. "They want an adress, just put it there" säger Jim, som han heter. Efter att formuläret är ifyllt ska jag bege mig till konsulatet. Jag blir hänvisad till en minibuss där det sitter en Jackie Chan-liknande kines i förarsätet och en flintskallig, tatuerad, äldre vit man med solglasögon bredvid honom. Fortfarande, "vad fan är detta!?"

På väg till konsulatet plockar vi upp fler och fler personer och när vi är framme är minibussen full. Kön till konulatet är lång, det är sista dagen man får gratis visum. Men efter en halvtimme har jag lämnat in mitt formulär tillsammans med två kort och passet. Mannen som tog emot dessa var benhård mot vissa och frågade om utresebiljetter och andra papper, ingen behövde dock visa dem men han nämnde det hela tiden. Vi åker tillbaka och de säger att jag ska komma tillbaka i eftermiddag för att hämta visumen. Kommer tillbaka på eftermiddagen och vi åker till konsulatet, får våra pass med visum av den tidigare stränga thailändaren som nu var hur glad som helst. Klappat och klart, 60 dagars uppehälle i Thailand, men jag måste erkänna att det kändes lite lurt hela vägen.

Så på lördag åker jag till Koh Lanta, Thailand! Fan vad nice med en ny kategori på bloggen!

Det buddhistiska templet Kek Lok Si är ett av Malaysias största tempel, men är ännu inte färdigbyggt. Man började bygga det redan i slutet på 1800-talet men i och med att allt finansieras av gåvor tar bygget lång tid. Mina 4 kronor jag skänkte räcker ju inte till så mycket..

Jag blev väldigt fascinerad av denna plats då det var en av de fridfullaste platserna jag varit på. Jag gick runt barfota och det enda som hördes var fågelkvitter och lugn kinesisk musik. De utsvängda taken och färgglada lyktorna gjorde den kinesiska stilen komplett. Jag stannade ett bra tag och när solen gått ner tändes alla lyktor och hela området lystes upp. På vissa ställen såg det mest bara ut som en överdriven julpyntat svensk trädgård men andra platser var helt otroliga. Jag förbannar dock mina fotokunskaper, att jag inte kan fånga dessa känslor på bild. Men här kommer ett par försök i alla fall...

"Hi, are there any local busses to Kek Lok Si Temple?"
"No"
"Okay. So, how do I get there?"
"You can take taxi or minivan, but expensive, 30 ringit! (60 kr)"
"Yeah that's expensive, are there any cheaper ways?"
"Yes, local bus, number 201 or 203"
"Okay, thanks.."

Hela 32 unika besökare kikade in på världens bästa blogg igår. Så många människor känner ju inte ens jag..

Efter en ganska lång och obekväm båttur sitter jag och svettas i en annan del av Malaysia. Alla mina kläder ligger i tvättmaskinen förutom mina långbyxor och långärmade tröja, vilka jag nu har på mig i värmen. Det är visserligen snart midnatt men fortfarande varmt. När jag kom hit var jag övermänskligt hungrig och närmaste McDonalds var det enda jag kunde tänka på. Hitta inget stort gult "M" utan gick istället till en matmarknad och åt god mat till en betydligt mindre peng.

Imorgon ska jag vixa ett visum och njuta av templet Kek Lok Si i solnedgången tänkte jag. Det är inte många därhemma som gjort, eller hur?

Igår var jag på ett "Full Moon Party", notera citationstecknen. Man åkte ut till en liten ö med en 40 meter lång strand dit det kanske kom max 50 pers och säkert 25 av dem var svenskar. Trevlig kväll, trevligt folk, trevlig liten ö. Men ja, Full Moon Party.. njae snarare "chillhäng-på-en-liten-strand-i-månskenet"-party.

Om en timme lämnar jag Langkawi efter elva nätter (!) här. Hade planerat runt fem. Men jag träffade bra folk och bodde billigt så det blev lite längre än planerat. Och nu ska jag faktiskt tillbaka till Penang, där jag var för snart en månad sen. Anledningen till detta är att jag bara får 15 dagars visum till Thailand om jag åker dit med båt, vilket jag har planerat. På Penang kan man lagligt skaffa ett längre visum mot en smärre kostnad. I och med att jag ska genom hela Thailand känns det värt ta två dagar och åka tillbaka till Penang, se det jag missade förra gången, och sen åka över till Thailand, antagligen Koh Lanta. Och jag kan stanna två månader istället för 2 veckor.

Hörs då!

Det är drygt en månad sedan jag landade i Kuala Lumpur, ensam, trött och skitnödig knappt 1000 mil hemifrån. Förväntansfull men också nervös. Vad fan har jag gett mig in på?

Nu när jag för länge sedan har passerat "svensson-semestern" på 2 veckor kan jag konstatera att detta har varit bland det roligaste i hela mitt liv. Känslan att gå runt i Kuala Lumpurs hektiska Chinatown eller längs med floden i Singapore med bara skyskarapor framför sig är fantastisk. Att sitta bland bergen i Cameron Highlands och blicka ut över ett fantastiskt landskap eller se en solnedgång i Batu Ferringhi är mäktigt. I och med att varje plats, varje stad, varje tempel är nytt för mig är det lika spännande varje gång. Det här är vad jag gav mig in på!

Så nu sitter jag i lotusställning med min Billabongtröja, fejk såklart, och inser att jag hunit med och upplevt en hel del. Jag har blivit erbjuden modelljobb, hört "Alla som inte dansar är våldtäktsmän" i en lokalbuss, badat i vattenfall, ätit en femrätters för 15 kronor och rökt vattenpipa med en 52-årig tysk och tre malaysiska ungdomar. Detta tillsammans med mycket annat har gjort detta till en fantatisk resa.

Men jag kan både gilla och ogilla backpackerlivet. Det är ett spännande sätt att resa på men jag har inte känt mig helt ren sen jag lämnade hotellet i Kuala Lumpur. Man är alltid lite småsvettig på grund av värmen. För att spara på tvätt använder jag i stort sett aldrig kalsonger dagtid, bara badbyxor. Man sitter utan t-shirt så fort det är möjligt. Man luktar på en t-shirt man använt i 2 dagar och utbrister "Åh, en ren t-shirt!". Finns det papper på toaletten och om duschen är kaklad anses det vara lyxigt. Ska man äta letar man efter ställen med plastmöbler, då kostar det mesta under 10 kronor. Det är ett under att jag inte blivit magsjuk, med tanke på att jag äter i stort sett allt.

Det är inte glamoröst men man bor för 30 kronor natten och har det helt jävla underbart!