Jonas Nilsson

Langkawi måste vara Malaysias svenskö, precis som Barhäll är Linköpings, ja ni vet..

På en ö full med svenskar lyckades jag hitta.. tre svenskar! Det är Tobias från Stockholm, Lisa från Göteborg och sist men inte minst Robin från Linköping! Dessa tre blåbär var egentligen inte så roliga men jag hängde med dem ändå.. varning för internskämt.


Tobias "jag-bara-älskar-stark-mat-det-var-därför-jag-åkte-hit" Engzell


Lisa "trots-att-jag-använde-solkräm" Christensson


Robin "Olivoljan" Macgyver


John "Mafiaburger" Travolta


De tre vännerna och Lisa

Det kan bli ett seriösare inlägg senare men jag ska klippa tånaglarna i morgon, får se om jag hinner blogga.

Där står man, ensam igen. På Langkawis flygplats runt lunchtid. Funderar lite kort på vart man ska ta vägen. Jag har för en gångs skull inte bokat mitt boende i förväg. Frågar en taxichaufför om han kan ta mig till öns största strand och om han vet nåt billigt ställe att knoppa på. 20 minuter senare ligger min väska i en säng som kostar 30 kronor natten. Livet är bra enkelt ibland.

På Langkawi festar man. Varje dag. Söndagkväll, tar en öl. Firar den förra ölen med öl. Sen hamnar man på en strandbar och träffar massa folk. Svenskar. Slutar med att vi sitter 10 svenskar utanför ett litet hamburgerstånd. Det är två malayer, 16 och 20 år gamla, som står och steker burgare på kvällarna. Jag har ätit där tidigare och vi "känner" varandra. De har en väldigt liten business och det var kul att ge dem några kunder. De andra går hem, jag sitter kvar och småpratar med mina nyfunna hamburgerkomisar. Klockan är 03.00 och jag går hem efter en kväll som skulle "bli lugn".

Jag tror dock inte att jag kommer stanna här så väldigt länge. Planen är att åka båt till Thailand, närmare bestämt Koh Lipe som ligger väldigt nära Langkawi. MEN! Jag har ett problem. Thailands visumregler säger att man bara får 15 dagars vistelse om man kommer till landet med båt. Tydligen kan man fixa längre visum.. på Penang! Ön jag var på för tre veckor sen. Så antagligen åker jag tillbaka dit, fixar visum och åker tillbaka. Här får man betala för dålig planering..

Jag har lämnat Malaysia för ett par dagar i Singapore. På väg från Cameron Highlands åkte jag till Melaka tillsammans med Nick och Juliane. Jag nämde dem lite kort tidigare men Juliane är tyska, 19 år, bor i Hanoi. Nick är engelsman, 22 år och bor i London. Kort och gott. Vi har haft riktigt riktigt kul tillsammans, bra människor! Melaka som stad var inte överdrivet intressant men vi gjorde det bästa av situationen (billig rom och Coca-Cola).

Mina planer att fira det kinesiska nyåret i Singapore ändrades. Det fanns inga hostel lediga för mina vapendragare. Så vi stannade i Melaka. Jag tror vi missade festligheterna, annars är det kinesiska nyåret bara en stor marknad. Vi såg varken drakar eller speciellt mycket fyrverkerier. Vi åt i alla fall god mat..

I måndags åkte vi till Singapore. Dagen efter nyåret. Tydligen var vi inte de enda som skulle åka buss mellan Melaka och Singapore. Många kineser skulle "hem" till Singapore. Nästan 70% av Singapores befolkning är kineser. Detta innebar att alla bussar var fullbokade. Vad göra? Turligt nog kom det en snubbe och bokade av 3 biljetter. Som en energisk fisk fick Nick napp och haffade dessa tre. Att vi retar upp en busschaffis till bristningsgränsen genom att glömma passen i bagageutrymmet är en annan historia.

Jag måste säga att jag gillar Singapore, lejonstaden. Den grundades av Sir Stamford Raffles, en britt som inte bara gett namn till mycket i denna stad utan även den stora blomman vi besökte i Cameron Highlands, Rafflesia. Jävla turgubbe som lyckades springa på alla dessa saker. Staden är en skön mix av skyskrapor och natur. Inte så mycket bilar och levnadsstandarden är hög. Däremot är det ganska dyrt, det mesta kostar inte riktigt som hemma men nära inpå. Har sett rekordpriset på öl, en 33cl burk Tiger kostade 30 spänn! 30 spänn, det är insane!

Nu har jag en dag för mig själv imorgon då Juliane och Nick har åkt vidare. Så jag ska ta lite kort imorn och kanske lägga upp några av dem här, om jag orkar. Och på fredag flyger jag till Langkawi, längst upp i norra Malaysia. 500 spänn. Men jag slipper åka tillbaka hela vägen genom Kuala Lumpur och Penang, ställen jag redan varit på. Langkawi blir en skön avkoppling. Sen bär det nog av mot Koh Lipe i Thailand för lite avkoppling. Sen säkert nån annan ö för lite avkoppling. Och billig öl, för en gångs skull.

..svamp.

Och jag har sett den största av de största. Den hittils största blomman var 99 cm i diamenter. När vi igår var ute på en äventyrsvandring i den täta djungeln har urbefolkningen hittat ett riktigt praktexemplar. Den var 104 cm i diameter och därmed världens genom tiderna största blomma. De blommar bara i två veckor. Och jag såg den. Coolt. Discovery Channel skulle komma dit om några dagar och ta bilder. Stort!



Men vi var inte ute djungeln bara för att hitta en svamp som tävlar i fel kategori. Dagen börjar med att vi åker ut till en liten by där folket "Orang Asli" bor. Det är ett folk som lever "helt utan bekymmer" som guiden sa. De använder inga pengar och bor väldigt spartanskt. Det enda de gjorde var att se till att det fanns mat, i stort sett. Vi fick pröva deras vapen, ett blåsrör. Köpte givetvis ett. Resan fortsatte till en lerig uppförsbacke där vår terrängjeep fick visa vad den gick för. Och den gick.

Vi går genom djungeln och stannar till vid vattenfall, då ska det så klart badas! Kallt friskt vatten som var helt klart och drickbart. Till slut kommer vi till blomman. Sen går vi samma väg tillbaka. Tar bilarna till en teodling. Utsikten från cafeet vi satt på var helt enkelt fantastisk. Mäktig. Vi fortsätter till en jordgubbsfarm. Inte riktigt svenska jordgubbar men de fick duga. Jordgubbsglassen däremot! I detta nu har batteriet i kameran dött så vårat sista stopp, en fjärilsfarm, har jag inte dokumenterat i bilder. Men det var inget att missa, hälften av fjärilarna var döda och de som levde satt bara stilla. Och spindlarna vill jag inte ha kort på..

Blixtsnabbt inlägg! Befinner mig just nu i det innersta av Malaysias regsnkog, ungefär. Stället heter Cameron Highlands. Uppkallat efter en britt som insåg att här måste det odlas te! Sagt och gjort. Nu finns här stora teodlingar och det odlas det mesta annat också har jag märkt. Jag bor tillsammans med Nick, en engelsman som åkte i samma minibuss som jag ut hit. Idag ska vi ut tillsammans med med en tysk tjej, Juliene, och upptäcka lite djungel.

Har begett mig till Penangs största stad Georgetown. Här ska jag sova en natt innan jag beger mig vidare mot Cameron Highlands. Georgetown togs över av britter på 1700-talet och det märks att "the bloody brits" har varit här och härjat. Inte minst stadens namn men också gatorna heter "Jalan Magazine", "Jalan MacAllister" och "Larong Stewart". Annars är staden ganska lik övriga Malaysia, de högsta byggnaderna tillhör banker, folk kör lite som de vill och det finns inga övergångsställen. Nu tänkte jag hitta nåt massageställe, gå till "Chowrasta Market" (mest för namnet) och sen ska jag hitta nåt ställe att äta billig mat på.

Det är inte förrän nu när jag kom till Batu Ferringhi som jag har ätit av den lokala maten. I KL blev det mycket västerländsk snabbmat. Det enda jag kom fram till då var att Burger King är godare än Donken. Här hemma är det ju tvärtom! Visst fanns det lokala maträtter på små restauranger och stånd lite här och var men på alla dessa ställen luktade det typ.. ruttna räkor. Man blev inte speciellt hungrig när man strosade runt på gatorna.

Här i Batu Ferringhi är det inte likadant. Det ligger små restauranger längs med stranden, med bra utsikt. Det luktar mat! Man blir hungrig när man går förbi. Precis som det ska vara. Fördomen att det bara äts "sickliiing o liiis" är ganska sann. Ris är verkligen vanligt, "white rice" (kokt ris) och "fried rice" serveras verkligen överallt. Ofta tillsammans med "chicken or beef". Nudlar är inte heller ovanligt.

Igårkväll var jag på en "matmarknad". Det är precis som det låter. Massor av bord i mitten och längs med sidorna stånd där det serveras lokal mat, indiskt, kinesiskt och även lite västerlänsk mat som pizza och hamburgare. Det är generellt sett billigt. En redig måltid kostar max 20 kr och det går att hitta rätter för runt 10 kr. Jag åt kyckling med ris och cashewnötter för 16 kr och en vattenmelonjuice för 4 kr. Mätt och belåten. Jag vill tycka att maten är ganska nyttig, med mycket grönsaker. Nu vet jag inte vartifrån grönsakerna och köttet kommer men jag kan tänka mig att det odlas lokalt. Det verkade inte vara burkchampinjoner i min mat i alla fall..

Fruktjuicer och burkläsk kostar 3-5 kronor. Den gamla räven Vanilla Coke sälj fortfarande här! Flaska vatten max 3 kr. Det enda som är dyrare än i Sverige är öl. På Seven Eleven kostar en flaska Heineken ibland uppemot 20 kr. 33cl burkar med den asiatiska ölen "Tiger Beer" kostar 14 kr och är den billigaste vad jag har sett. Anledningen till de dyra priserna är att Malaysia är ett, till största delen, muslimsk land och enligt Islam anses alkohol vara "satans verk", ungefär så.

Har precis kommit till Batu Ferringhi på ön Penang. Ön ligger norr om Kuala Lumpur på väg upp mot Thailand. För under 100-lappen tog jag mig hela vägen hit med buss och färja. Inte illa! Jag var aldrig helöt säker på om jag hade hamnat rätt. Hmm, är detta rätt buss? Vart är färjan? Vilken buss den här gången? Vart ska jag gå av? Var ligger boendet? DEt löste sig fint och det visade sig att jag gjorde rätt varenda gång, snyggt Jonas! Nu har jag precis tagit en promenad på stranden och det verkar inte vara speciellt mycket folk här. Nu blir det "chillaxing" ett par dagar här i alla fall, that's for sure!

Tvillingtornen var nog det jag helst ville se i denna stad. De har fascinerat mig ända sedan bildlektionerna i nian då jag målade av dem. Oj, vad jag inte blev besviken! Helt sjukt vad imponerad jag är av arkitekturen, höjden och själva känslan att stå mitt emot dessa enorma ståltorn. Grym känsla att bara stå och titta på dem. Jag träffade två ryssar som jag hängde med under dagen. De hade ett hotellrum mitt emot tornen med en sjuk utsikt! Tillsammans åkte vi upp och gick över bron som förbinder de två tornen. Inte lika bra utsikt som KL Tower men en riktigt skön grej att ha gjort dock. Efter bron gick jag runt i det stora köpcentret som finns vid tornens botten. Inte dåligt med märkesbutiker där vill jag lova. Väldigt exklusivt.

Men jag måste säga att det var riktigt riktigt nice att ha varit här och sett dessa mästerverk.

KL Tower är ett 421 meter högt TV-torn med en utkiksplats vid 335 meter. Man får en 360 graders vy över staden. Tänkte att här är det ju läge att lägga in lite bilder!

Jag bor inte längre kvar på mitt hotell. Flyttade till "Classic Inn", ett riktigt bra hostel/budgethotell med breakfast included, det gillas! Träffade Bobby, precis som jag en svennebanan som också är ute och upptäcker Asien. Tyvärr hade de bara ledigt en natt på detta ställe så det bar av till "Wheelers Guesthouse". Skabbigt. Fanns inte ens toalettpapper. Men det hade jag ju snott med mig från hotellet, Jonas 1 - Mr Murphy 0. Men de lila väggarna matchade de rosa sängkläderna fint. Ungefär vad som finns att säga om det stället. Nu har jag precis flyttat till "Equator Hostel". Verkar också bra. Och gissa vad, breakfast included!

Efter en vecka behöver jag inte kartan längre och jag åker monorail som vilken malay som helst. Jag känner dock att jag är klar här. Har sett det mesta av det jag vill se. Jag kommer nog ta mig norrut där det finns lite öar. Det har varit på tok för lite stränder i stan, inte en enda faktiskt. Det rycker lite i "pilla bort sand mellan tårna"-fingret. Antingen åker jag till Penang eller Langkawi, eller eventuellt båda öarna, i knappt två veckor. Måste sedan tillbaka söderut så jag vill ses det kinesiska nyåret firas i Singapore!

Har för övrigt köpt en liten Buddha som ska ta hand om mina bekymmer och onda tankar och lägga dessa i sin säck. Ingenting kan alltså gå snett.

Ni ska veta att jag har det bättre än er.