Saigon
2010-05-28 / Vietnam
12 timmar i en buss från Kambodja och vi hamnar i Vietnams huvudstad Ho Chi Minh City, i folkmun kallad Saigon. Jag reser med Robin och Lisa som jag träffade på Langkawi för ett bra tag sen och det är kul med trevligt sällskap. Vi kom igår och har redan blivit miljonärer och skjutit med AK47or. Det är väl i stort sett det vi har gjort, ja det är det. Lär återkomma med fler äventyr.. om typ en månad om jag ska hålla samma med bloggen som den senaste tiden.
Men jag har börjat smida en plan om mina sista vesök innan jag åker hem. Tillsammans med Lisa ska vi ta oss upp längs med Vietnams kust. Därefter ska jag till Laos en kort sväng och se en snabbis i Thailand igen. Sen åker jag hem! Som det ser ut nu blir det kanske i mitten på juli. Så ser det ut just nu..
Peace out nigghaz!
(precis som i tidigare inlägg funkar inte styckeindelningen men man fattar ju vad det står ändå, eller hur?)
Kambodja
2010-05-28 / Kambodja
Kambodja
Längst ner i ryggsäcken ligger den. Jag blåser bort dammet och stryker försiktigt med handen över den ömtåliga ytan. Det märks att den inte använts på länge. Det är så klart bloggen jag pratar om..
Jag har rest genom ett helt land utan att berätta om det för er. Kambodja. 3 veckor.
Siem Reap. En ganska liten stad som i sig inte är något speciellt. Ändå är det en av de städer jag sett fram emot mest att få komma till. Precis utanför staden ligger Kambodjas mest kända sevärdhet och världens största område med tempelruiner. Angkor. Det första jag skrev ner av platser jag måste se. De flesta templen byggdes för över XXXXX år sedan men är i de flesta fall välbevarade. Och imponerande! Man kan inbland inte ens tänka sig hur de lyckades bygga
Nästa stopp Phnom Penh. Huvudstaden
Vet inet riktigt vad som har hänt, men inlägget ser kasst ut hos mig. Ha överseende med att det inte blir någon styckeindelning bland annat..
Längst ner i ryggsäcken ligger den. Jag blåser bort dammet och stryker försiktigt med handen över den ömtåliga ytan. Det märks att den inte använts på länge. Det är så klart bloggen jag pratar om..
Jag har rest genom ett helt land utan att berätta om det för er. Kambodja. 3 veckor.
Angkor. Världens åttonde underverk. Magiskt. Jag hade skyhöga förhoppningar och ju mer jag tänker på det inser jag hur mycket de verkligen motsvarade dem. Frågor som "hur byggde man dessa tempel" och tankar om hur staden såg ut för 1000 år sedan gör platsen än mer imponerande. Staden ar en gång en av världens största städer, större än både Paris och London. Jag säger det igen, magiskt.
På 70-talet tog Pol Pot makten över det som då blev "Demokratiska Kampuchea". Under Pol Pots ledning utvecklades kommunistismen och folket drevs ur storstäderna för att arbeta på landet. Hela huvudstaden Phnom Penh var i stort sett folktom. De som inte höll med togs till S-21, ett fängelse där de torterades för att sedan skickas till Killing Fields en bit utanför staden. Bara där dödades ungefär 18 000 kambodjaner i alla åldrar, män och kvinnor. Liknande läger fanns över hela Kambodja och totalt tror man att ungefär 2 miljoner människor avrättades, 15% av landets befolkning. Det här är 30 år sedan..
Phnom Penh idag är en skitig stad och man märker att Kambodja är ett fattigt land med ett hemskt förflutet. Flera gånger om dagen möter man fattiga vuxna och barn som tigger pengar eller mat. Man vill ju gärna hjälpa till men ger man ett barn lite mat kommer ytterligare fem och ska ha minst lika mycket. Vi åkte till ett barnhem i utkanten av staden där vi, just då inte kunde hjälpa till med så mycket, men vi skänkte 25 kilo ris och lekte i två dagar med barnen. DE var mellan 3 och 18 och hade alla ett förflutet på gatan. Det som slog mi mest var hur glada alla var och att alla hade roligt med alla. Ensamhörighet jag aldrig tror jag sett förut. Ingen bråkade eller tjafsade, inte ens under fotbollsmatcherna. Helt klart en erfarenhet som ger mig ett perspektiv till hur bra vi har det hemma.
Efter Phnom Penh åker vi till Kambodjas kust och till Sihanoukville. Jag gillade verkligen den avslappnade stämningen. Vi bodde väldigt lyxigt med backpackermått mätt vilket gjorde att man kunde njuta av aircondition och pool, inget man är bortskämd med än så länge. Vi gjorde inte mycket om dagarna, jag och mina reskamrater. Precis om jag vill ha det..
Men 3 veckor i Kambodja kändes lagom och jag gillade landet. Människorna är trevliga och inte alls lika påflugna som exempelvis i Thailand. Och om man tänker på att alla över 40 säkert kommer ihåg det som hände på 70-talet ganska väl och säkert har mist familjemedlemmar eller släktingar i massmorden blir man än mer inmponerad hur de har "tagit sig tillbaka".
Allt kan hända Bangkok
2010-05-02 / Thailand
Mina senaste dagar i Bangkok har varit.. speciella!
I fredags bestämde Kyle, en kille från Sydafrika, och jag att vi ska gå på Pingpong-show. Och som en skänk från ovan berättar en irländare och en kines att de ska just på en Pingpongshow. Sen kommer två nya zeeländska tjejer och en tysk kille och två polacker. Så en minst sagt internationell skara på nio personer tar två tuk-tuks och släpps av i en gränd där det sitter massa gamla thailändare varav en visar oss in i en lokal. Där var vi tvungna att betala 400 baht, ca 100 kr, för att komma in. Väl inne är en pingpongshow lite av det lustigaste, roligaste, sjukaste jag sett. Kvinnor skjuter bananer, pilar, drar ut rakblad skjuter pingisbollar ur "skötet".
Igår var jag och Kyle på något som måste vara världens största marknad, Chatuchak Weekend Market. Vi tar en taxi dit som faktiskt går sönder. Det slutar med att vi sitter i en liten tuk-tuk.. som drar en bil! Sakta genom Bangkok tar vi oss till marknaden. Marknaden är hur stor som helst och man kunde köpa precis allt, djur, kläder, mat, tyger, skor, prydnader, you name it! Hittade världens skönaste plagg, pyjamasshorts!
Nu ska jag berätta hur det fungerar att åka tuk-tuk i Bangkok. Man kan åka vart man vill för mellan 0-1 kr. Hur kan det vara så billigt? Jo man måste stanna på två ställen, i vårt fall skräddare och juvelerare. Tuk-tukförarna får då bensinkuponger av butikerna för att de tar dit kunder och får butikerna att se bra ut. Så när man stannar på två ställen, verkar intresserad ett tag och sen kommer tillbaka har tuk-tukföraren fått sin kupong och kan åka vidare. Hittils har jag varit hos fem skräddare och en juvelerare :) Kyle och jag har byggt upp en bra story att min "bror" ska gifta sig och jag behöver en kostym. Vi ställer frågor om kvalitet, stoppning, passform och annat man lär sig av de tidigare skräddarnas säljsnack. Vi är riktigt bra på det!
När vi kommer tillbaka tar vi några öl, och återigen samlas folk från hela världen och dricker och har trevligt tillsammans. Vi tar en sväng på Khao San Road, dricker buckets och går till en nattklubb. Det är inte alla som har varit på nattklubb i pyjamasbyxor!
Idag var jag tillsammans med Andy och Claire från England respektive Nya Zeeland på MBK, ett av de största shoppingcentren i Bangkok. Precis i närheten av MBK har "de röda" byggt upp barrikader av bildäck, bambupinnar och taggtråd. Barrikaderna var mer intressanta än shoppingcentret. Vi pratade men en thailändare som berättade att de på morgonen hade slagits i samma område.. men när vi var där var det hur lugnt som helst.
I fredags bestämde Kyle, en kille från Sydafrika, och jag att vi ska gå på Pingpong-show. Och som en skänk från ovan berättar en irländare och en kines att de ska just på en Pingpongshow. Sen kommer två nya zeeländska tjejer och en tysk kille och två polacker. Så en minst sagt internationell skara på nio personer tar två tuk-tuks och släpps av i en gränd där det sitter massa gamla thailändare varav en visar oss in i en lokal. Där var vi tvungna att betala 400 baht, ca 100 kr, för att komma in. Väl inne är en pingpongshow lite av det lustigaste, roligaste, sjukaste jag sett. Kvinnor skjuter bananer, pilar, drar ut rakblad skjuter pingisbollar ur "skötet".
Igår var jag och Kyle på något som måste vara världens största marknad, Chatuchak Weekend Market. Vi tar en taxi dit som faktiskt går sönder. Det slutar med att vi sitter i en liten tuk-tuk.. som drar en bil! Sakta genom Bangkok tar vi oss till marknaden. Marknaden är hur stor som helst och man kunde köpa precis allt, djur, kläder, mat, tyger, skor, prydnader, you name it! Hittade världens skönaste plagg, pyjamasshorts!
Nu ska jag berätta hur det fungerar att åka tuk-tuk i Bangkok. Man kan åka vart man vill för mellan 0-1 kr. Hur kan det vara så billigt? Jo man måste stanna på två ställen, i vårt fall skräddare och juvelerare. Tuk-tukförarna får då bensinkuponger av butikerna för att de tar dit kunder och får butikerna att se bra ut. Så när man stannar på två ställen, verkar intresserad ett tag och sen kommer tillbaka har tuk-tukföraren fått sin kupong och kan åka vidare. Hittils har jag varit hos fem skräddare och en juvelerare :) Kyle och jag har byggt upp en bra story att min "bror" ska gifta sig och jag behöver en kostym. Vi ställer frågor om kvalitet, stoppning, passform och annat man lär sig av de tidigare skräddarnas säljsnack. Vi är riktigt bra på det!
När vi kommer tillbaka tar vi några öl, och återigen samlas folk från hela världen och dricker och har trevligt tillsammans. Vi tar en sväng på Khao San Road, dricker buckets och går till en nattklubb. Det är inte alla som har varit på nattklubb i pyjamasbyxor!
Idag var jag tillsammans med Andy och Claire från England respektive Nya Zeeland på MBK, ett av de största shoppingcentren i Bangkok. Precis i närheten av MBK har "de röda" byggt upp barrikader av bildäck, bambupinnar och taggtråd. Barrikaderna var mer intressanta än shoppingcentret. Vi pratade men en thailändare som berättade att de på morgonen hade slagits i samma område.. men när vi var där var det hur lugnt som helst.