Jonas Nilsson

Där står man, ensam igen. På Langkawis flygplats runt lunchtid. Funderar lite kort på vart man ska ta vägen. Jag har för en gångs skull inte bokat mitt boende i förväg. Frågar en taxichaufför om han kan ta mig till öns största strand och om han vet nåt billigt ställe att knoppa på. 20 minuter senare ligger min väska i en säng som kostar 30 kronor natten. Livet är bra enkelt ibland.

På Langkawi festar man. Varje dag. Söndagkväll, tar en öl. Firar den förra ölen med öl. Sen hamnar man på en strandbar och träffar massa folk. Svenskar. Slutar med att vi sitter 10 svenskar utanför ett litet hamburgerstånd. Det är två malayer, 16 och 20 år gamla, som står och steker burgare på kvällarna. Jag har ätit där tidigare och vi "känner" varandra. De har en väldigt liten business och det var kul att ge dem några kunder. De andra går hem, jag sitter kvar och småpratar med mina nyfunna hamburgerkomisar. Klockan är 03.00 och jag går hem efter en kväll som skulle "bli lugn".

Jag tror dock inte att jag kommer stanna här så väldigt länge. Planen är att åka båt till Thailand, närmare bestämt Koh Lipe som ligger väldigt nära Langkawi. MEN! Jag har ett problem. Thailands visumregler säger att man bara får 15 dagars vistelse om man kommer till landet med båt. Tydligen kan man fixa längre visum.. på Penang! Ön jag var på för tre veckor sen. Så antagligen åker jag tillbaka dit, fixar visum och åker tillbaka. Här får man betala för dålig planering..