Jonas Nilsson

Jag är inne i en liten svacka, om man vill kalla det så. Är inte alls sugen på att göra någonting. Har varit 3 nätter på Koh Samui, inte tagit ett enda kort, varit på stranden en gång, gått ett par gånger längs med gågatan. Det är allt. Inte alls taggad på att göra något.

Jag är trött på Thailand!

Just ikväll rann det liksom över. Gick och tänkte unna mig en massage innan jag beger mig vidare imorn. Går ut och har fan ondare i ryggen än vad jag hade när jag kom. Sen är ju alla massöser efterblivna och rent ut sagt dåliga på sina yrken. "Hello, can I have a Back & Shoulder massage please?". Sen ligger man där och blir masserad i tinningen, vaderna och fötterna.

På vägen tillbaka till mitt rum, en promenad på 10 minuter, möts jag av alla skräddare.. vilka är satan i tusen upplagor. "Want a suit, my friend?". Sen har man en näve utsträckt framför sig. Nej jag vill inte ha en kostym, snälla. När de ställer fler frågor har jag redan gått vidare, men hör hur de ändå ställer frågorna, samma frågor hela tiden. "Armani, Versace?", "Where are you from" dör ut bakom mig och uppslukas av frågorna från nästa skräddare.

Måste jag nämna alla massagställen där det sitter 3-4 kvinnor utanför och ropar "maaaassaaaasss!!!" så fort man går förbi?

- Taxi my friend?
- No.
- Where you going?
- Does it matter?
- ...

Sen kommer vi till restaurangerna. Varannan byggnad på gatorna är en restaurang. Utanför varje restaurang står nån typ av inkastare. Jag går med min "banana & nutella pancake" längs med gatan och folk frågar om jag inte ska ha lite "Seafood, all you can eat my friend. Only 500 baht". Ser jag ut som att jag letar efter mer mat?

Och sen alla barnfamiljer, par och charterturister som verkar ha hela kvällen på sig för att gå på trottoarerna. Alla går så sakta! Speciellt irriterad blir man ju när en hel familj stannar på samma ställe på de smala trottoarena och tittar på nån souvenir de ska köpa till farmor. Då får man snällt tränga sig förbi samtidigt som man innerst inne vill putta ut lilla dottern, 9 år, på bilvägen så man själv kommer förbi.

Det här är liksom en återblick på mina 10 minuter från massagen till mitt rum! Och det här händer hela tiden, 09.00-02.00, måndag till söndag.

I ett av de tidigare inläggen nämner jag också att de alltid vill blåsa en cash, så det behöver jag inte upprepas, men det tål att nämnas.

Jag måste säga att jag verkligen längtar till att åka till Kambodja och få en liten nystart.

Jag är trött på Thailand!

Jag längtar hem, så är det. Jag insåg att det är mycket hemma som jag kommer missa. Det är många jag kommer sakna. Under mina dagar i klostret tänkte jag mycket på allt där hemma.

Sen är det ju sista dagen att ansöka till högskolan imorgon. Har fortfarande inte en suck om vad jag vill göra med mitt liv. Har sökt en enkild kurs, pedagogik, som förstaval. Bara för att ha något att göra om jag kommer hem innan augusti.

Nu kanske ni tycker att jag inte är i en position där jag har rätt att klaga, det är trots allt 30 grader och sol hela dagarna och jag kan allt som oftast gå till en strand på mindre än 5 minuter och dricka sjukt goda fruktshakes för 10 spänn. Men jag har tröttnat på det! Alla stränder ser ju faktiskt likadana ut. Sand, check! Hav, check! Röda tjockisar, check! Försäljare, check!

Suck! Snälla inspirera mig!