Jonas Nilsson

Tanken idag var att åka till Penang Hill precis utanför Georgetown. Det ska tydligen vara ganska svalt med bra utsikt och ett ganska stort tempel. Men nej, dit kunde man tydligen inte ta sig då bergbanan var avstängd. Nahe, ja det var ju synd.. Bestämmer mig då för att åka till Penang National Park, inte långt ifrån Batu Ferringhi som jag var i förra gången jag var på denna ö.

Det visar sig vara den bästa spontantrippen jag nånsin gjort. I nationalparken fanns det stigar längs med havet man kunde följa för att ta sig till exempelvis små stränder. Många av dem var riktigt fina. Det hela blev en djungeltrekking som tog i stort sett hela dagen. Målet var "Monkey Beach" och en fyr i närheten. Båda platserna låg givetvis längst bort så det blev en två timmars vandring genom djungeln. Jag såg varaner, stora fjärilar och apor i träden, precis som på zoo fast på riktigt, vilket var väldigt häftigt.

Väl framme på Monkey Beach känner jag att jag är värd lite vila, det ör sjukt svettigt att gå i djungeln vill jag lova. Det är inte solen som är det jobbiga utan fuktigheten och att det är så krångligt att ta sig fram, trots att det på många ställen var träbroar och betongblock man kunde gå på. Men jag lägger mig på stranden och hör att det är något som låter bakom mig. Det är en apa som sitter och rotar i min väska. När jag ställer mig upp tar apan tag om hela väskan och försöker bära bort den men kameran och allt vatten jag har med mig är nog lite för tugnt. Men den håller kvar i väskan och när jag försöker ta tillbaka den början apan slå mot mig och väsa argt.

"Får man slå apor?" tänker jag för mig själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta tillbaka väskan. Till slut drar jag hårdare och apan släpper väskan men går efter mig och slår mot mig. Det hela är en ganska bisarr situation och svår att förklara men så här i efterhand kan man bara sitta och skratta åt det, men jag ska erkänna att jag var lite nervös ett tag.

Nog om apor, jag gick vidare mot fyren. Det innebar en timmes vandring i uppförsbacke. Det var tugnt men det är ju värt det, tänker jag och ser framför sig hur jag kommer mötas av en fantastisk utsikt. Om det nu vore så väl. När jag kommer upp möts jag av ett stängsel men en stängd grind och utsikten är inte alls nån utsikt. Det enda man ser är fortfarande bara träd. Så det vara bara att knalla tillbaka hela vägen ner..

Men det var helt klart en upplevelse och jag stannade till på många ställen och tog "vykort". Nu funkar det tyvärr inte att lägga upp bilderna då uppkopplingen på hostelet jag bor på är lite "svajig". Uppdaterar med bilder när jag kan, nu ska jag packa för imorn bitti bär det av till Thailand!

Okej, jag lagger upp en video sa lange, i vantan pa att jag kan visa er de fantastiska bilderna!